Update från sjukstugan

Så förkylningen visade sig bara vara förspelet till en rätt förskräcklig magsjuka. Nu mår jag bättre, men jag har inte gjort någonting på hela helgen. Just nu känns träning väldigt långt borta, det var en vecka sedan jag tränade sist, men nu har jag ändå kommit så långt att jag insett att jag kommer att kunna träna någon gång igen, i framtiden…

Däremot har jag lite smått börjat fantisera om mat, något jag inte velat tänka på alls de senaste fyra dagarna. Gick förbi jordgubbarna i affären idag utan att känna minsta sug.

Okej, jag återkommer när jag har något vettigt, förhoppningsvis träningsrelaterat, att berätta.

Typiskt

Förra veckan tränade jag Transformer två gånger och sprang två löppass på 9-9,5 km. En typiskt bra träningsvecka för min del. Denna vecka har jag gått och blivit förkyld. Det absolut sista man vill när solen skiner och sommaren är här!

Den planerade träningsdejten med Marie har skjutits fram en vecka. Då är jag förhoppningsvis på banan igen. Nu ligger jag istället i soffan och kollar ikapp på lite TV jag inte hinner med annars.

I gamla böcker som Stolthet och fördom (vi pratar sent 1700-tal) så bäddar de ner sig i två veckor vid minsta antydan till förkylning, kanske något att ta efter? Under tiden bjuder jag på en bild på ett par som tar alla chanser de får att sova. Min systers katter när jag passade dem sist.

Sommarlunk och pocketböcker

Jag har haft lite bloggtorka ett tag och inte haft någon inspiration till att skriva på bloggen. Det blåser förändringens vindar på jobbet och jag funderar mycket på hur det kommer att bli och vad jag vill. Oavsett vad som händer så kommer det bli bra, men det är ovissheten som gör att tankarna mal.

Träningen rullar på rätt bra. Det känns som jag tar det lite lugnare just nu och att sommarlunket har infunnit sig, men tittar jag i träningskalendern ser jag faktiskt ingen större skillnad. Jag har tränat Transformer med ett par nya ledare, en som kör på det vanliga sättet med åtta stationer i buren och samma utanför, och en som kör totalt 16 stationer (samma alla tre varven). Första gången gillade jag det upplägget, men efter andra gången kändes det som något fattades. Normalt är det utanför buren som pulshöjaren finns (burpees mm) och utan den kände jag mig inte alls lika trött som jag brukar efter ett pass.

Efter senaste passet kom ledaren fram och pratade lite. Det visade sig att han var ute efter att sälja in sig själv som PT, taktlöst.

Jag kan aldrig stå emot sommarerbjudanden på pocketböcker, köp fyra betala för tre. Det brukar bli ett par sådana varje sommar, jag har redan läst ut Barnmorskan, lika bra som TV-serien, men med mer grafiska beskrivningar hur livet i slummen verkligen var. Att folk överlevde alls i snusket och bristen på hygien är rätt ofattbart.

Gnagarfritt

Hot Mojo nu på kvällen! Jag lyckades slita mig från balkongen och solen en stund för att gå in och träna. Idag kändes det som om svetten rann extra mycket och mot slutet fick jag koncentrera mig ordentligt för att inte tappa fokus. På Hot Mojo får man inte blunda. Vi blir flera gånger påminda att titta in i spegeln med vaken blick, förmodligen för att inte tuppa av!

Nu sitter jag i min nya balkongsoffa och njuter av solnedgången samtidigt som jag fyller på med en massa vatten. På tal om balkongsoffan, en rolig historia så här i efterhand. När jag skulle handla soffan så fanns inte den sorten jag ville ha framme i butiken så de hämtade en från lagret och packade upp så jag kunde provsitta. Jag skulle vara lite behjälplig och lyfte bort kuddarna då jag ser att under kuddarna ligger en död råtta! Killen i butiken blev mer skärrad än jag (plus att han envisades med att kalla den mus…). Tänk om det hade varit DEN soffan jag fått med mig hem! Jag var lite extra försiktig när jag packade upp den, men sånt händer nog bara en gång…

Inte en droppe regn

Igår var det så fint väder att det bara var halvfullt på Transformer. En för mig ny ledare körde ett lite annorlunda upplägg. Istället för åtta övningar i buren och samma övning utanför buren, så körde vi sexton övningar, tre varv. Bortsett från att det var svårt att komma ihåg alla övningar första varvet så gillade jag det här upplägget riktigt mycket. Mycket TRX, kettlebells och box. Det var nära att jag inte gick på grund av det fina vädret, men jag var riktigt nöjd efteråt (så klart). Ibland tror jag nästan att jag gillar styrketräning bättre än löpning, men bara nästan….

Idag var vädret ännu bättre än igår. Jag cyklade iväg för att träffa mina systrar och gå på megaloppis i Majorna. En dag om året går Majornaborna ut på gatan och säljer gamla saker de inte längre vill ha, och i år hade de verkligen valt rätt dag. Senare på eftermiddagen stack jag ut på en löptur, det hade blivit molnigt och lite svalare, men först när jag kom ut insåg jag att himlen var riktigt mörk söderut. Jag var helt säker på att jag skulle ha regnet över mig innan jag kom hem igen, men jag klarade mig! ”Efter-göteborgsvarvslöpning” är bäst, plötsligt är det så himla lätt att springa åtta kilometer, bara sådär!

Göteborgsvarvsblues

Bästa sättet att bota Göteborgsvarvsblues måste vara med ett par nya skor. Och att boka en plats på nästa års varv. Jag beställde hem ett par Mizuno Wave Rider på nätet som jag testsprang idag för första gången. Det blev bara ett par kilometer, men både skorna och löpningen kändes bra. Så klart!

Känslan så här ett par dagar efter varvet är faktiskt riktigt bra. Alla som sprang tycker att det var fruktansvärt jobbigt, och på något sätt så känns det bra. De första dagarna grämde jag mig över att det gick så långsamt de sista sex kilometrarna. Min prognostiserade målgång vid 15 km var fyra minuter innan jag faktiskt gick i mål. Men samtidigt så kan det knappast bli värre vädermässigt än det var i lördags, så jag har tagit mig igenom ett av de värsta lopp jag förmodligen kommer att få uppleva. Så klart måste jag springa nästa år igen! Men nu blir det feelgood-träning ett tag. Allt har sin tid.

Värmebölja och hagelstorm

Jag vet inte vad jag tänkte igår när jag skrev att jag inte var orolig för vädret. Det är ju lätt att säga när man sitter på balkongen och vinden fläktar. Jag cyklade ner till starten och fick då känna på hur varmt det faktiskt var. Min plan var att ta det lugnt i början för att sedan öka lite på Hisingssidan. Jag höll planerad fart (någorlunda) det första kilometrarna, men det var riktigt varmt och andningen var tung från det första steget. På väg upp mot Älvsborgsbron tog det emot rejält, backträning har inte varit så mycket i fokus som det borde denna vår.

Efter bron sprang jag i skugga ett tag och steget kändes något lättare, men det varade inte länge. Sedan vid 8-9 kilometer och helt utan förvarning öppnade sig himlen. Det var inget lätt regn utan ett skyfall, en vägg av vatten, omöjligt att se någonting och dessutom hagel stora som småstenar. Då bestämde jag mig för att sluta titta på klockan, det var helt klart inget rekordår. Regnet upphörde efter ett par minuter, men då var kläder och skor genomvåta och tunga.

Jag skulle ljuga om jag sa att det var något annat än tungt precis hela vägen. De sista sex kilometrarna varvade jag löpning och gång och jag var inte ensam. I det trånga partiet in till Slottsskogen var det svårt att komma fram för att så många gick. Trots detta ser jag faktiskt redan fram emot nästa år, det kan ju bara bli bättre! Och det bästa av allt är att kroppen höll! Så klart har jag träningsvärk, men inte ont i vare sig rygg eller underben. Tiden blev till slut 2:19:47, åtta minuter långsammare än förra året.